Att förstå Ethereum-staking: hur det fungerar, belöningar och risker

Vad är Ethereum-staking?

Med hänsyn till deras decentraliserade natur behöver blockchains ett system som säkerställer att hela nätverket stämmer med det senaste tillståndet i huvudboken. För att uppnå detta används konsensusmekanismer som bestämmer hur transaktioner ska behandlas och uppmuntrar deltagarna att följa reglerna. De två vanligaste mekanismerna är Proof of Work (PoW), som används av 191 protokoll som exempelvis Bitcoin och Litecoin, och Proof of Stake (PoS) som används av 90 protokoll, där Ethereum är det största.

Ethereum gick över från PoW till PoS år 2022, en händelse som kryptovärlden kallar för The Merge. En av anledningarna till övergången var att förbättra energieffektiviteten. Att behandla PoW-transaktioner kräver enorma mängder datorkraft, medan motsvarande PoS-programvara kan köras på en vanlig laptop. The Merge minskade energiförbrukningen med uppskattningsvis 99,95 %.

En annan anledning var skalbarhet. En förklaring till att Ethereum är snabbare än Bitcoin är att det tar kortare tid att välja validatorer än att lösa de komplexa matematiska problem som gäller för PoW. Per augusti 2025 kan Ethereum hantera (21,4) transaktioner per sekund, vilket är mer än dubbelt så många som för Bitcoin (9,16).

PoS kräver att deltagarna i nätverket – de så kallade validatorerna – deponerar medel (”staking”) för rätten att behandla transaktioner. När det gäller Ethereum är den minsta insatsen 32 ether, värt 116 637 euro (per augusti 2025). Nätverket utser en ny uppsättning validatorer för varje ”slot” på 12 sekunder med hjälp av en slumpgenerator som kallas RANDAO:

• En blockföreslagare ansvarar för att sammanställa transaktioner och föreslå att nätverket lägger till dem i nästa block.

• Attestanter (vanligtvis 128 stycken) bekräftar giltigheten av varje block.

• Synkroniseringskommittéer säkerställer att varje deltagare har den senaste versionen av huvudboken.

Hur fungerar Ethereum-staking i praktiken?

Innan validatorerna kan delta i nätverket behöver de sätta in en minsta insats på 32 ether i tillämpligt smart contract för deponeringen, samt köra den nödvändiga mjukvaran (exekverings- och konsensusklienter). Validatorn läggs därefter till i en aktiveringskö för att begränsa hastigheten som nya validatorer ansluter till nätverket. Längden på denna kö varierar; den uppgår till fem timmar per augusti 2025.

För att förklara hur staking fungerar, låt oss börja från det allra första steget i en transaktion. En användare öppnar sin digitala plånbok och skickar en begäran om att överföra tokens till en annan plånbok. Nätverket bekräftar att avsändaren har tillräckliga medel och lägger sedan till transaktionen i en pool av väntande transaktioner (en så kallad mempool). 

Blockföreslagaren använder exekveringsklienten för att samla och genomföra transaktioner, och konsensusklienten för att skapa blocket. Varje block innehåller en stor mängd information, inklusive identiteten på föreslagaren och attestanterna, samt en lista över utdelade straff.

Blocket sänds sedan ut till nätverket, och attestanterna använder sina exekveringsklienter för att behandla transaktionerna på nytt för att bekräfta om de är giltiga. Om de bekräftas som giltiga rekommenderar föreslagaren att blocket läggs till i kedjan. ”Finalitet” (då transaktionerna blir oåterkalleliga) uppstår dock endast om validatorer som tillsammans innehar två tredjedelar av den totala mängden av staked ether är överens om blockchain-tillståndet mellan två ”milestones” eller kontrollpunkter. Dessa inträffar var 32:a slot (som även kallas för en epok).

Konsensusmekanismerna spelar också en viktig roll för nätverkets säkerhet. Om en validator kontrollerar 33 % av den totala mängden deponerad ether skulle den kunna hindra finalitet, med 51 % skulle den kunna förbjuda framtida transaktioner – och med 66 % skulle den kunna återkalla transaktioner. Men dessa attacker är mycket osannolika på grund av kostnaden – det totala värdet av staked (deponerad) ether uppgår till 131 miljarder euro per augusti 2025 (attacker mot Bitcoin skulle vara billigare). Dessutom kan ärliga validatorer utesluta illvilliga aktörer och låta deras insats förverkas. 

Ethereum-stakingbelöningar: avkastning och beräkning

Ethereum uppmuntrar validatorerna att delta i nätverket genom att betala ut tre slags belöningar.

1. I slutet av varje epok får blockföreslagare och attestanter konsensusbelöningar som ersättning för tjänsten de tillhandahåller. Eftersom varje validator fungerar som attestant under en epok är dessa belöningar de mest regelbundna och utgör huvuddelen av validatorns inkomst.

Validatorer kan straffas för att vara offline eller för att inte uppfylla sina åtaganden. Till exempel missar en attestant inte bara belöningen; nätverket drar också av motsvarande belopp från deras insats (stake). Allvarligare överträdelser, såsom att föreslå två olika block i samma slot, leder till hårdare straff som kallas för slashing. Det kan innebära att en validator tas bort från nätverket och förlorar sin insats.

2. Nätverket kompenserar också medlemmar i synkroniseringskommittéer. De här belöningarna är stora men sällsynta, och utgör därför en relativt liten andel av en validators intäkter.

Värdet av konsensus- och synkroniseringskommittébelöningar beror på basbelöningen, som beräknas utifrån validatorns saldo och den totala mängden deponerad ether. Detta tar också hänsyn till validatorns aktiviteter. Att agera som blockföreslagare, attestant och medlem i en synkroniseringskommitté ger den fulla basbelöningen, men validatorn förlorar en andel för varje roll den inte uppfyller.

3. Exekveringsbelöningarna varierar beroende på transaktionsvolymen. Dessa kommer i form av dricks som användare betalar (utöver gas fees) för att öka chansen att deras transaktion läggs till i nästa block, eller i form av maximal extractable value (MEV), som validatorerna tjänar genom att omordna eller utelämna transaktioner. Tredje parter, så kallade searchers, identifierar MEV-möjligheter, till exempel att gå före i en lönsam handel eller ta ut likvidationsavgifter när en låntagares säkerhet fluktuerar och plattformen tvingas sälja den.

Så väljer du plånböcker och plattformar för staking

För att komma igång med staking behöver man ha ether i en digital plånbok som är kompatibel med Ethereum. Dessa finns i två former: heta plånböcker, som MetaMask, är uppkopplade mot internet och är därför smidiga – men sårbara för intrång. Kalla plånböcker, som Ledger, är offline och anses därför vara säkrare.

Det finns flera sätt att delta i staking.

Det första är solo-staking, eller det som Ethereum kallar ”home staking”, vilket kortfattat beskrevs tidigare i artikeln. Sammanfattningsvis innebär det att man deponerar 32 ether och upprättar en validator från grunden. Solo-staking gör det möjligt för deltagare att tjäna belöningar direkt från protokollet och i slutändan bidra till nätverkets decentralisering, eftersom det ökar antalet validatorer. Samtidigt innebär det de högsta trösklarna för att komma igång på grund av kostnaden. Och det kräver dessutom teknisk expertis.

Nästa alternativ är att använda en stakingtjänst, vilket i praktiken innebär att driften av en validator läggs ut på en tredje part. Dessa tjänster sänker de tekniska hindren och gör det möjligt för användare att tjäna belöningar. Men de kräver fortfarande en minimiinsats på 32 ether och tjänsteleverantören tar dessutom ut en avgift. Dessutom kan användaren förlora en del av sin insats om leverantören straffas för regelbrott. Stakefish är ett exempel på en stakingtjänst som har licens att verka i Tyskland. 

Stakingpooler är ett annat alternativ. Dessa pooler samlar ihop medel från användare som inte har råd med minimiinsatsen och driver validatorer å deras vägnar. Belöningarna delas ut i proportion till varje användares insättning. Den största fördelen med detta alternativ är att det gör deltagande i nätverket mycket mer tillgängligt, medan vissa pooler, som Lido, erbjuder så kallad liquid staking genom att ge ut tokens som representerar staked ether (stETH i Lidos fall). Innehavaren kan använda dessa tokens på andra håll, till exempel i decentraliserade finansapplikationer (DeFi-appar). Pooler gör dock nätverket mer centraliserat, eftersom en liten grupp kontrollerar en stor andel av den totala mängden staked ether (Lido kontrollerar nästan en fjärdedel per augusti 2025). Vissa kryptobörser, som Coinbase, låter också användare deponera direkt från sina konton.

Slutligen kan investerare få exponering mot Ethereum-staking genom Exchange-Traded Products (ETP:er) som handlas på Xetra-börsen. Dessa produkter kan ingå i en portfölj tillsammans med traditionella tillgångar som aktier och obligationer och bidra till den övergripande prestandan. CoinShares Physical Ethereum Staked ETP är fullt uppbackad av ether som förvaras hos den institutionella förvararen Komainu, och betalar ut stakingbelöningar på 1,25 % per år (per augusti 2025).

Fördelar och risker med att Ethereum-staking

Staking erbjuder möjligheten att generera inkomster genom att tjäna belöningar. Belöningen är rörlig, men enligt Ethereums webbplats är den årliga procentsatsen 3,1 % (per augusti 2025). Denna inkomst kan också betraktas som passiv om den genereras via en pool eller genom investering i en ETP.

Eftersom nätverket utfärdar belöningar i ether får investerarna exponering mot tokens potentiella uppsida. Liksom de flesta kryptovalutor får ether sin beskärda del av volatilitet. Även om priset steg under sommaren 2025 i takt med att inflödena till USA-listade Exchange-Traded Funds ökade, så använde företag i allt högre grad det som en kassatillgång, medan SEC gav vägledning som minskade en del av den regulatoriska osäkerheten. Givetvis garanterar inte historisk avkastning framtida resultat.

En annan fördel är att validatorer bidrar till nätverkets säkerhet. Ju mer ether som är staked (deponerad), desto svårare blir det för en illvillig aktör att genomföra en attack. Solo-staking ökar också nätverkets decentralisering, vilket utgör en motvikt till inflytandet från de dominerande pooler som nämndes i föregående avsnitt.

Det finns också risker – framför allt att förlora medel genom straffavgifter, vilket gäller oavsett om ether är staked direkt eller via en pool. Det strängaste straffet kan leda till att hela insatsen går förlorad.

Hackare som utnyttjar sårbarheter i smart contracts utgör en ytterligare risk. Liquid-stakingprotokollet Meta Pool förlorade 24,5 miljoner euro i juni 2025 efter att en bugg gjorde det möjligt för en hackare att skapa mpETH (protokollets Liquidity-token). Tredjepartslösningar som erbjuds av kryptobörser är också utsatta för cyberrisker samt risken för misskötsel av medel – något som FTX-kunderna blev varse 2022.

En sista aspekt att beakta är hur lång tid det tar att ta ut medel. Sedan Shapella-nätverksuppgraderingen i april 2023 tvingar Ethereum inte längre validatorerna att låsa sin insats under en minimiperiod. Uttag kan dock gå långsamt, vilket kan skapa bekymmer om en validator behöver sälja sitt innehav med kort varsel. Vid direkt staking varierar uttagstiden; de tog sju dagar per augusti 2025, medan Lido hade en genomsnittlig uttagstid på över 10 dagar.

Ethereum-staking jämfört med andra stakingalternativ

För sammanhangets skull jämför vi Ethereum med de två näst största PoS-blockchains sett till marknadsvärde: Solana och Cardano.  

Först en snabb förklaring av hur dessa protokoll fungerar annorlunda jämfört med Ethereum. Båda utgår från en delegerad PoS-mekanism, en variant som innebär att validatorerna väljs ut. I Solanas ekosystem tilldelar innehavare av dess inhemska token, SOL, sina tokens till de validatorer som de anser vara mest pålitliga. Cardanos tillvägagångssätt skiljer sig något. Innehavare av dess inhemska token, ADA, kan antingen delegera sina tokens till en stakingpool eller starta en egen pool. I båda fallen har de aktörer som innehar flest tokens även störst inflytande.

Här är några viktiga skillnader baserade på de egenskaper som diskuterats tidigare i artikeln.

Minimiinsats – Staking på Solana och Cardano är mer lättillgängligt än på Ethereum. Solana har ingen minimiinsats. För Cardano är den endast fyra ADA, värda 2,76 euro (per augusti 2025).

Belöningar – Per augusti 2025 är Solanas avkastning (mellan 5–7 %) högre än Ethereums, medan Cardanos är lägre (2,39 %). När det gäller faktorer som påverkar beräkningen av belöningarna tar Solana hänsyn till SOL:s inflationsnivå och validatorernas drifttid, medan Cardano baserar sig på de sammanlagda transaktionsavgifterna som genereras under varje epok (som varar i fem dagar) samt storleken på protokollets reserv. Dessa siffror är historiska och varierande. Historiska prestanda är ingen garanti för framtida resultat.

Straff – Solana straffar inte automatiskt illvilligt beteende (per augusti 2025), men om en validator bryter mot reglerna kan den straffas. Cardano föredrar att förlita sig på rykte och ekonomiska incitament för att uppmuntra ärligt deltagande, istället för att använda slashing.  

Uttag – När en innehavare av-allokerar en stake i Solana går den in i en avaktiveringsperiod som varar fram till början av nästa epok (ungefär två dagar). Deltagarna kan också ta ut maximalt 25 % av den totala aktiva insatsen per epok. Cardano å andra sidan tillåter användare att ta ut sina tokens när som helst.

Vanliga frågor

Vad är Ethereum-staking?

Blockchains förlitar sig på konsensusmekanismer för att behandla transaktioner och säkerställa att hela nätverket delar den senaste versionen av huvudboken. Det finns olika typer av mekanismer, men Ethereum använder Proof of Stake, vilket kräver att validatorerna deponerar dess inhemska token, ether, för rätten att behandla transaktioner. De får belöningar i utbyte mot sitt deltagande, men kan straffas om de inte följer reglerna.

Kan man staka Ethereum med ett litet kapital?

Minimiinsatsen för en validator är 32 ether, värt 116 637 euro (per augusti 2025). Även om detta gör staking otillgängligt för vissa finns det andra alternativ. Pooler som Lido gör staking mer tillgängligt, eftersom de inte har någon minimiinsats. Investerare kan också få exponering genom att köpa staking-ETP:er som handlas på Xetra-börsen.

Hur stora är belöningarna för Ethereum-staking?

APR som betalas ut av Ethereum är 3,1 % per augusti 2025, även om det varierar. Användaren kan få en liknande avkastning via andra plattformar, såsom kryptobörsen Bitstamp, som tar ut en provision på 15 %. Dessa siffror är historiska och varierande. Historiska prestanda är ingen garanti för framtida resultat.

Är Ethereum-staking säkert?

PoS-konsensusmekanismen bidrar till att göra nätverket säkert. För att genomföra en attack som skulle göra det möjligt för en illvillig aktör att hindra finalitet, censurera transaktioner eller återkalla transaktioner skulle denne behöva kontrollera 33 %, 51 % respektive 66 % av den totala mängden staked ether. Eftersom detta motsvarar 131 miljarder euro (per augusti 2025) är kostnaden för en sådan attack avskräckande hög. Dessutom skulle nätverket kunna tillämpa slashing mot den illvilliga aktören, vilket skulle eliminera deras insats och tvinga bort dem från nätverket.