Institutionell staking ökar

År 2025, som nu närmar sig sitt slut, kommer att gå till historien som året då institutionella aktörer på allvar klev in i kryptoekosystemet. Lanseringen av de första spothandlade Bitcoin-ETF:erna (Exchange-Traded Funds) i januari 2024 utlöste detta skifte.

Sedan dess har marknaden sett en ökning av altcoin-ETP:er (Exchange-Traded Products), en expansion av företags kryptoreserver samt ackumulering av Bitcoin och utvalda altcoins av statliga investeringsfonder. Banker, kapitalförvaltare, hedgefonder, pensionsfonder, riskkapitalbolag och centraliserade börser har alla tagit steget in i sektorn.

Redan 2026 kan marknaden börja röra sig mot en mer institutionaliserad form av DeFi. Under de senaste månaderna har staking-lösningar som är särskilt utformade för professionella investerare fått ökat genomslag. Aktörer som Grayscale, Coinbase Prime, Figment, Kiln och Chorus One formar nu en tydlig vertikal – känd som staking-as-a-service – anpassad efter de operativa, regulatoriska och förvaringsrelaterade krav som stora finansiella institutioner har.

Marknaden för institutionella staking-tjänster uppgick till 5,8 miljarder USD år 2024 och väntas växa till 33,3 miljarder USD¹ år 2033.

Denna utveckling kan i grunden omforma DeFi-landskapet. Den medför nya tekniska, regulatoriska och systemiska utmaningar – men öppnar också för betydande strategiska möjligheter för det bredare ekosystemet.

Vad är staking?

Staking innebär att tokens låses på en Proof of Stake-blockchain (PoS) för att validera block, upprätthålla konsensus och säkra nätverket. Validatorer binder kapital till protokollet och får i gengäld belöningar som återspeglar både blockchains penningpolitik och värdet av den säkerhet de tillhandahåller. På Ethereum ligger den grundläggande avkastningen vanligtvis kring 2–3 % APY, medan andra blockchains som Solana tenderar att erbjuda högre basavkastning, vanligtvis 5–7 %.

Fram till nyligen kunde staking-deltagare delas in i tre huvudkategorier: solo-stakers som driver egna validatorer, on-chain-pooler som Lido, Rocket Pool eller Marinade som möjliggör delegering, samt centraliserade börser som Binance, Kraken och Coinbase som erbjuder staking-tjänster riktade mot privatinvesterare.

En fjärde kategori håller nu på att växa fram: institutionsinriktade, inhemska operatörer som är utformade för att uppfylla de operativa, förvaringsmässiga och efterlevnadsrelaterade krav som ställs på reglerade finansiella aktörer. Dessa specialiserade operatörer, inklusive flera av branschens största institutionella staking-leverantörer, har blivit centrala i detta nya segment.

Parallellt utvecklas även finansiella produkter i takt med framväxten av ETP:er som integrerar staking direkt. Detta gör det möjligt för investerare att få exponering mot Proof of Stake-tillgångar, samtidigt som de erhåller staking-belöningar. Flera emittenter, däribland CoinShares, erbjuder nu sådana produkter globalt.

Rörelsen är inte längre begränsad till finansiella institutioner, utan har nu även börjat omfatta statliga aktörer. Kungariket Bhutan stod för det första offentligt bekräftade exemplet på att en stat ägnar sig åt onchain-staking, när landet den 27 november överförde 320 ETH (nästan 1 miljon dollar) till Figments validatorinfrastruktur.

En game changer

Regulatoriska förändringar har öppnat dörren för institutionellt deltagande i staking. I Europa ställer MiCAR-ramverket tydliga operativa och efterlevnadsmässiga krav på reglerade aktörer. I USA tog SEC:s beslut i augusti 2025 att inte klassificera likvid staking som ett värdepapper bort ett av de största juridiska hindren för stora allokerare.

Än viktigare är att det amerikanska finansdepartementet nu uttryckligen har banat väg för att trust-strukturer ska kunna delta: Internal Revenue Service utfärdade ny vägledning som enligt finansminister Scott Bessent visar en ”tydlig väg framåt” för staking av digitala tillgångar via truster. Enligt de nya reglerna kan truster staka kryptotillgångar utan att riskera sin skattemässiga status som investment trust eller grantor trust i federal inkomstbeskattning – med omedelbar verkan.

Utöver reglering har stora framsteg inom validatorinfrastruktur, institutionell förvaring, multi-chain-staking-ramverk och rapportering på företagsnivå gjort staking operativt genomförbart i stor skala.

För stora kapitalförvaltare, inklusive pensionsfonder, stiftelser och mer konservativa allokerare, är konsekvenserna betydande. Många har tidigare valt att stå vid sidan av på grund av juridisk osäkerhet och operativa risker. Dessa hinder håller nu på att försvinna.

Med tydligare regelverk och institutionell infrastruktur håller staking på att bli en trovärdig investerings- och avkastningsstrategi. Detta väntas driva på ökad efterfrågan på både native staking och likvid staking inom de största Proof of Stake-ekosystemen.

I och med att institutionellt kapital flödar in i PoS-nätverk kommer även deras säkerhetsmodeller att förändras. Större och mer stabila kapitalbaser hos validatorer gör nätverken mer motståndskraftiga, svårare att attackera och i slutändan säkrare.

Kort sagt går branschen in i en ny fas, där staking och DeFi-verktyg övergår från att vara experimentella mekanismer till att bli komponenter i institutionell digital finans.

Risker och skyddsmekanismer

De främsta riskerna med native staking är slashing samt operativa eller förvaringsrelaterade fel. Slashing innebär att validatorer straffas vid nedtid eller dubbel-signering och kan direkt minska de stakade tillgångarna. Institutioner begränsar denna risk genom att använda leverantörer med hög drifttid, redundans och stark säkerhet. Förvaringsrelaterade och operativa problem uppstår ofta när institutioner driver validatorer själva utan att ha den expertis som krävs. Genom att arbeta med specialiserade staking-leverantörer kan dessa problem undvikas och den operativa belastningen minska.

Utöver dessa tekniska aspekter kvarstår marknadsrisker. Kryptovalutors volatilitet kan överstiga staking-avkastningen och leda till nettomässiga förluster även när belöningarna är stabila. Många PoS-nätverk har också låsnings- eller unbonding-perioder som begränsar liquidity jämfört med traditionella finansiella tillgångar.

Dessa risker har alltid funnits för privatinvesterare, men omfattningen av institutionellt kapital förstärker deras potentiella konsekvenser. Stora insatser ökar risken för förluster och kan skapa systemeffekter – både inom kryptoekosystemet och, över tid, i det bredare finansiella systemet. Ett större haveri skulle kunna få betydande konsekvenser för de involverade institutionerna och sprida risker genom sammankopplade marknader.

I takt med att det institutionella deltagandet ökar understryker detta vikten av robust infrastruktur, transparenta riskkontroller och höga efterlevnadsstandarder hos staking-leverantörerna.

Institutionell restaking – nästa utvecklingsfas

Institutionaliseringen av staking banar nu väg för institutionell restaking, ett nytt lager av kapitaleffektivitet som har vuxit fram under de senaste åren. Restaking gör det möjligt för deltagare att återanvända sin stakade ETH i ytterligare nätverk – och därigenom bidra till att säkra flera protokoll samtidigt. EigenLayer har gjort modellen mer etablerad genom att låta Ethereum-stakers använda sin ekonomiska säkerhet även för andra tjänster, mot extra avkastning.

En viktig möjliggörare för denna utveckling är framväxten av likvid staking. Likvid staking-derivat (LSD:er), som stETH eller cbETH, gör det möjligt för användare att staka tillgångar samtidigt som de behåller en likvid representation av sin position. Denna idé har nu utvecklats vidare till liquid restaking tokens (LRT:er), som representerar restakade positioner och gör det möjligt för kapital att cirkulera inom DeFi, samtidigt som det fortsatt bidrar till nätverkets säkerhet.

För institutioner erbjuder dessa instrument tillgång till restaking-avkastning utan att tillgångar behöver låsas i illikvida validatorupplägg: ett viktigt krav för treasury-, regelefterlevnads- och riskhanteringsprocesser. Precis som för staking i stort kan institutionellt deltagande bidra till att omforma restaking-landskapet genom att tillföra ökad stabilitet, starkare styrning och förbättrad operativ disciplin till detta framväxande segment.

¹ Institutional Staking Services Market Research Report 2033