Kryptolån – en guide

Att behålla sina investeringar på lång sikt ses ofta som en klok strategi. Men vad händer när en kryptoinvesterare plötsligt behöver komma åt sitt kapital? Att ta ut pengar från marknaden kan vara ett dåligt beslut, särskilt under en bull run. Och det kan dessutom orsaka en skatteskuld. I den här artikeln går vi igenom hur kryptolån kan erbjuda ett alternativt sätt för investerare att få liquidity.

DeFi-lån

Decentraliserad finans (DeFi) möjliggör lån genom smart contracts – program som körs på blockchain och som automatiskt utförs när förutbestämda villkor är uppfyllda. Användare sätter in medel i smart contracts för att skapa så kallade ”lånepooler”, som låntagare kan utnyttja när de lämnat säkerhet. Säkerheten måste bestå av krypto, som också låses in i ett smart contract. I de flesta fall måste lån vara översäkrade, vilket innebär att säkerheten är värd mer än det lånade beloppet.

För att avgöra lånets storlek fastställer protokollet en så kallad loan-to-value-kvot (LTV), som anger lånebeloppet som en procentandel av säkerheten. En LTV på 66 % innebär att en låntagare måste ställa 150 dollar i säkerhet för att kunna låna 100 dollar i krypto. Högkvalitativa mynt som bitcoin eller ether höjer LTV-nivån.

Protokollet sätter räntan baserat på tillgång och efterfrågan genom ett smart contracts inbyggda algoritm. Om efterfrågan på lån överstiger utbudet stiger räntan, och vice versa. Alternativt kan långivarens styrningscommunity fastställa räntan.

En viktig fördel för investerare med att låna mot sina kryptoinnehav är att de kan få tillgång till liquidity utan att behöva sälja av sina tillgångar. Ett exempel är så kallade flash loans: en DeFi-innovation som sker omedelbart (tas och återbetalas i en enda transaktion) och kan ge låntagare möjlighet att utnyttja arbitragemöjligheter, det vill säga köpa och sälja samma tillgång när den prissätts olika på två marknader.

Den största risken för låntagare är kryptons volatilitet. Om värdet på säkerheten faller under LTV-gränsen kan protokollet automatiskt likvidera lånet – vilket leder till förluster. På samma sätt kan de få svårt att återbetala lånet om värdet på den token de lånat stiger.

Aave (33 miljarder dollar per juli 2025) är den största DeFi-långivaren efter Total Value Locked, ett mått på hur mycket kapital användare har deponerat i ett protokoll.

Andra protokoll vinner också mark, till exempel Morpho, som möjliggör utlåning direkt på kedjan. Flera DeFi-produkter – och till och med den centraliserade börsen Coinbase – använder detta protokoll för sina låneerbjudanden.

CeFi-lån

Även om utlåningsprotokoll inom centraliserad finans (CeFi) i stort fungerar på samma sätt som inom DeFi, så finns det några viktiga skillnader.

En av de stora fördelarna med CeFi-protokoll är att de är enkla att använda. De kan erbjuda en upplevelse som påminner om traditionella finansappar (TradFi), till skillnad från DeFi-gränssnitt som behöver kopplas till en digital plånbok. Även om decentralisering är en grundprincip inom blockchains kan just denna igenkänning bidra till att fler tar steget.

CeFi-protokoll är däremot sårbara för enskilda felpunkter. Celsius Network ansökte om konkurs i juli 2022, efter att Terras stablecoin och dess syster-token Luna kollapsade, vilket utlöste en bear market och en rusning från plattformen. En låntagare, kryptofonden Three Arrows Capital, ställde in betalningarna på ett lån om 75 miljoner dollar.

Ett av de mest populära CeFi-protokollen för utlåning är Nexo, som lanserades 2018. Nexo sätter räntor baserat på olika lojalitetsnivåer– platinamedlemmar kan låna till 2,9 % om de håller sin LTV under 20 %.

TradFi-lån  

Lombardlån, som har fått sitt namn från en italiensk region med lång banktradition, gör det möjligt för låntagare att använda sin investeringsportfölj – inklusive exchange-traded funds (ETF:er) – som säkerhet.

Räntorna på Lombardlån är oftast lägre än för vanliga banklån eftersom säkerheten är mycket likvid. Långivare tar vanligtvis ut centralbankens styrränta plus en marginal, och loan-to-value-kvoten (LTV) spelar en avgörande roll för villkoren. Mer volatila tillgångar, som aktier, kräver en större buffert och ger därför en lägre LTV.

Fördelarna och riskerna med Lombardlån liknar i hög grad dem som finns i DeFi- och CeFi-utlåning. De kan göra det möjligt för förmögna individer att frigöra liquidity utan att sälja av sina tillgångar, men om säkerhetens värde faller under den överenskomna LTV-graden kan långivaren utfärda en margin call eller likvidera säkerheten.

Flera institutioner accepterar redan krypto som säkerhet. Exempelvis tillåter Swissquote och Sygnum Bank i Schweiz sina kunder att använda större kryptovalutor som bitcoin och ether som säkerhet för Lombard-krediter. Särskilt anmärkningsvärt är att Sygnum även accepterar vissa krypto-ETP:er och -ETF:er som säkerhet. Detta bygger en bro mellan digitala tillgångar och traditionell förmögenhetsförvaltning.

Samtidigt undersöker andra traditionella institutioner, som State Street, möjligheten att i framtiden använda tokeniserade finansiella instrument – exempelvis blockchain-baserade obligationer och penningmarknadsfonder – som en del av säkerhetsmixen.

Kort sagt

Kryptosäkrade lån erbjuder investerare ett sätt att få tillgång till liquidity utan att sälja av sina digitala tillgångar – antingen via decentraliserade protokoll, centraliserade plattformar eller traditionella finansiella institutioner. Varje modell har sin egen struktur, sina fördelar och sina risker.

DeFi-lån erbjuder flexibilitet och innovativa funktioner, som automatiserad utlåning och flash loans, men kräver teknisk förståelse och innebär risk för både smart contract-fel och marknadsvolatilitet. CeFi-plattformar förenklar användarupplevelsen genom att likna traditionella finansappar, men de medför motpartsrisk och bygger på förtroende för tjänsteleverantören. Lombardlån, som erbjuds av traditionella banker, har utvidgats till krypto genom att investerare kan låna med sina digitala tillgångar som säkerhet – ofta till relativt förmånliga räntor, så länge säkerheten behåller sitt värde.

Valet mellan dessa alternativ beror ofta på investerarens profil: deras teknikvana, riskaptit och om de värdesätter decentralisering, reglering eller enkelhet. I takt med att marknaden utvecklas kan fler hybridmodeller växa fram och institutionella aktörer lär få en allt större roll i att utforma utlåningspraxis kring digitala tillgångar.