Bakom kulisserna på La Monnaie de Paris – världens äldsta myntverk i drift

Från salttackor till satoshis – människan har aldrig slutat uppfinna nya former av pengar. I Paris finns en institution som förkroppsligar denna kontinuitet, nämligen Monnaie de Paris. Det är världens äldsta myntverk som fortfarande är i drift. Tolv århundraden senare präglas här fortfarande mynt och medaljer – samtidigt som man reflekterar över kryptotillgångarnas plats i människans långa historia av byteshandel.

Mitt i hjärtat av Paris, på vänstra stranden mittemot Louvren, reser sig Monnaie de Paris. Myntverket, som ligger på Quai de Conti med utsikt över Seine, trotsar tidens gång. Institutionen grundades år 864 av Karl den skallige och etablerades i sin nuvarande byggnad på 1700-talet. Syftet var att upprätta en präglingsverkstad närmare centralmakten än de som redan fanns utspridda på landsbygden i kungadömet.

Mer än tusen år senare fortsätter Monnaie de Paris att tillverka medaljer – bland annat till de olympiska spelen 2024 – såväl som officiella utsmyckningar, konstgjutningar och samlarmynt. Fabriken i Pessac, nära Bordeaux, tillverkar mynt som är i omlopp i både Frankrike och i andra länder, och kompletterar därmed verkstaden i Paris. La Monnaie de Paris har överlevt alla politiska regimer – från det karolingiska riket till det napoleonska imperiet, via monarkin, revolutionen och Vichy – ibland tack vare anställda som trotsade order. Exempelvis gav det aldrig ut myntet som skulle ha burit marskalk Pétains porträtt.

Idag har myntverket över 450 anställda och har EPIC-status (Établissement Public à caractère Industriel et Commercial – en statlig industriell och kommersiell institution). Det är den enda institution som har tillstånd att prägla mynt, vilket skiljer det från Banque de France, som grundades långt senare år 1800 och som ansvarar för att ge ut sedlar. År 2024 beställde den franska staten mynt till ett värde av 45 miljoner euro, medan utländska beställningar uppgick till över 41 miljoner euro.

Det universella behovet av utbyte

”Genom hela historien har mänskligheten alltid hittat sätt att utbyta värde”, säger Dominique Antérion, historiker och intendent för samlingarna vid La Monnaie de Paris. Hans uppgift är att arkivera och bevara mynt från hela världen och från alla epoker. Medan han håller upp en trettio centimeter lång metallstav prydd med en halvmåne förklarar han: ”Det här, till exempel, är pengar – helt enkelt för att man vid ett tillfälle, någonstans i Afrika, kom överens om att det skulle vara det.” För honom är pengars kärna enkel: ”Framför allt är det en överenskommelse; en gemensam konvention mellan människor som gör det möjligt att mäta värde utifrån en gemensam referenspunkt. Den överenskommelsen kan vara tyst och underförstådd, eller fastslagen genom lag.”

Byteshandel, som ofta romantiseras, räcker däremot inte ”på samhällsnivå”, tillägger han. ”Man skulle alltid behöva hitta någon som har exakt det man själv söker – och som i sin tur vill ha det man erbjuder. Sannolikheten för det är i princip noll.”

Genom århundradena har pengar tagit många skepnader – tänk spiror, glaspärlor, strutsfjädrar och bamburör fyllda med olja. Så småningom slog metallmynt igenom tack vare sin praktikalitet och bärbarhet – egenskaper som var avgörande under långa resor till havs. ”Det är ingen slump”, påpekar Antérion, ”att i alla regioner där mynt infördes återkom aldrig de tidigare formerna av betalningsmedel.”

Tillit är centralt

Men pengar har inte alltid inneburit stabilitet. Det fick Rom erfara den hårda vägen, med valutaförsämringen under de puniska krigen och den efterföljande försvagningen av denarius. I 800-talets Kina drabbades Tangdynastin av en valutakollaps när papperspengar gavs ut utan täckning i ädelmetall. I 1500-talets Europa sköt inflationen i höjden till följd av inflödet av guld och silver från Nya världen. Och i 1900-talets Tyskland slog hyperinflationen valutan i spillror.

”Fides betyder tillit”, betonar Antérion och pekar på en latinsk inskription på myntverkets innergård. ”Det är genom tillit vi accepterar pengar – för vi vet att vi med dem kan få något annat.” Pengarnas historia är kantad av förtroendekriser, särskilt sedan guldmyntfoten övergavs. Men ändå förblir pengar centrala i samhället – de fungerar till och med som ett medel för protest. På Fitzwilliam Museum i Cambridge visade utställningen Defaced! mynt och sedlar som hade förvandlats till politiska budskap. ”Pengar bär på budskap som inte alltid är de officiella. Att förvanska dem är olagligt – vilket visar hur starkt laddat objektet faktiskt är.”

En digital omställning som inte är ödesdiger

Pengar har också en personlig betydelse. ”Folk ger bort mynt i present vid födelsedagar eller bröllop, eller låter gravera dem”, säger Antérion. ”Pengar handlar om mer än bara ekonomiskt värde – de kan också ges bort fritt, som en symbolisk handling.” Han menar att detta symboliska band kan blekna i takt med att digitala betalningar, kort, överföringar och appar tar över. Ändå tror han inte att kontanter kommer att försvinna. ”Digitala pengar tar allt större plats – precis som papperspengar en gång gjorde. Vi kommer att uppnå en balans. Fysiska pengar har dessutom en pedagogisk roll: det är lättare att lära barn med mynt än med ett bankkort. Och naturligtvis – till skillnad från en mobiltelefon behöver man aldrig ladda batteriet på ett mynt.”

Det symboliska bandet påminner om den koppling vissa känner till Bitcoin. Sedan dess lansering 2008 har den spridits genom små gåvor, så kallade ”faucets” på nätet och vid demonstrationer – och på bara femton år har dess anhängare kommit att se Bitcoin både som ett bytesmedel och en värdebevarare. Men vad tycker världens äldsta myntverk om denna kryptovaluta?

”För mig är kryptotillgångar inte pengar”, säger Antérion, rakt på sak. ”De kan ha ett värde, men de saknar den grundläggande egenskap som statligt stödda valutor har – kopplingen till skuld och den faktiska ekonomiska rikedom de representerar. Kryptovalutor är alltför konstgjorda och motsvarar inte något verkligt ekonomiskt värde.”

Ett bestämt omdöme – men det hindrar inte Monnaie de Paris från att ta sig an ämnet. Myntverket har redan experimenterat med blockchain-certifikat för att verifiera mynt med Gustave Eiffels avbild eller till minne av återöppningen av Notre-Dame de Paris. Det har också beställt NFT-verk av konstnären Robert Alice, varav ett finns i den schweiziska banken Arab Bank Switzerlands konstsamling och ett annat i Monnaie de Paris egen museisamling. ”Genom detta initiativ låter vi besökaren själv avgöra hur relevanta dessa tillgångar är. Monnaie intar en kritisk hållning – vare sig den är positiv eller negativ – men vi väljer att lyfta fram den konstnärliga aspekten när vi presenterar dem. Tiden får utvisa om det är statliga valutor eller kryptovalutor som kommer att dominera […] men troligen kommer de att samexistera, som så ofta förr.”

Det är utan tvekan denna förmåga att ifrågasätta, anpassa sig och integrera nya utvecklingar som förklarar Monnaie de Paris långa livslängd – och som talar för att dess historia kommer att fortsätta många år till.

Fakta: Monnaie de Paris

• La Monnaie de Paris grundades år 864 av Karl den skallige och är världens äldsta myntverk som fortfarande är i drift, med mer än 1 150 års historia.

• Verksamheten är uppdelad och finns på två platser: Paris, där man präglar minnesmynt och medaljer, och Pessac nära Bordeaux, där man tillverkar mynt för cirkulation.

• Myntverket präglar inte bara euro för Frankrike, utan även mynt för över fyrtio utländska valutor.

Ekonomens syn: Clémentine Cazalets

I samband med vårt besök träffade vi Clémentine Cazalets, ekonom vid Monnaie de Paris. Hon är en flitig mediekommentator, känd för sin kritiska syn på kryptotillgångar – hon ser Bitcoin och liknande tokens som spekulativa, och stablecoins som potentiellt riskabla för den finansiella stabiliteten. Hon förklarade sitt perspektiv i den här intervjun (redigerad för tydlighetens skull):

The Node: Hur definierar du pengar?

Clémentine Cazalets: Pengar fyller tre grundläggande funktioner. De är en måttenhet, som gör det möjligt för oss att mäta och uttrycka värde. De är ett bytesmedel, allmänt accepterat för transaktioner. Och de är en värdebevarare, som gör det möjligt att bevara köpkraft över tid. Tillsammans utgör dessa tre dimensioner själva grunden för vad pengar är.

Varför uppfyller inte Bitcoin dessa funktioner?

Bitcoin, trots sin ursprungliga ambition, uppfyller inte dessa kriterier. Dess extrema volatilitet gör att den inte kan fungera som en tillförlitlig värdebevarare. Den används knappt som bytesmedel, eftersom mycket få varor eller tjänster prissätts eller betalas i Bitcoin. Och som måttenhet används den i princip aldrig – ingen sätter löner eller hyror i Bitcoin. I praktiken betraktas den framför allt som en spekulativ tillgång, och inte som en stabil och universell form av pengar.

Men är inte traditionella valutor också volatila, som euron och dollarn?

Jo, fiatvalutor kan fluktuera, men inte alls på samma nivå som kryptotillgångar. En svängning på 7 % mellan euron och dollarn är långt ifrån den extrema volatilitet man ser hos digitala tillgångar. Det som betyder mest för medborgarna är köpkraften i den egna valutan – inte de dagliga växelkursrörelserna. I starka ekonomier säkerställer oberoende centralbanker stabilitet genom att hålla inflationen i schack. Kortsiktiga svängningar förekommer, men de undergräver inte pengars grundläggande roll.

Hur ser du på stablecoins?

Stablecoins är en betydande innovation – de minskar kostnader och påskyndar transaktioner, i synnerhet som en brygga mellan traditionell finans och krypto. Men de innebär också systemrisker. De flesta ges ut av privata aktörer, och ibland utan tillräcklig täckning eller full transparens. Ett alltför stort beroende av dem kan hota den finansiella stabiliteten om det saknas tydlig reglering. Det är därför myndigheter – särskilt ECB – arbetar med att ta fram den digitala euron: en offentlig, reglerad och statligt garanterad lösning som erbjuder fördelarna med digitala pengar utan att vara beroende av privata aktörer.

Hur ser du på framtiden för betalningar och kontanter?

Elektroniska betalningar sprids snabbt tack vare sin snabbhet och bekvämlighet. Men kontanter har fortfarande unika fördelar: de garanterar integritet, fungerar även vid driftstopp eller cyberattacker och behåller ett symboliskt värde i vardagen – vid gåvor, firanden och budgetering. De representerar också monetär suveränitet, till skillnad från digitala betalningar som domineras av Visa och Mastercard. Även om användningen i vardagen minskar kommer kontanter att förbli en pelare för långsiktigt förtroende och motståndskraft.