Är Bitcoin tillåtet inom islam?

Frågan om Bitcoin är halal (tillåtet) eller haram (förbjudet) enligt islamisk lag, sharia, fortsätter att skapa debatt bland muslimska lärda och samfund. Shariaprinciperna, som påbjuder och betonar vikten av etisk ekonomi, transparens och undvikande av riba (ränta), gharar (överdriven osäkerhet) och maysir (hasardspel), tenderar att fokusera diskussionen om Bitcoins tillåtlighet kring dess natur – huruvida det är pengar eller valuta (eller ej), som både är digitalt och abstrakt, och med ett värde som i hög grad kan fluktuera. Detta har skapat stor spridning i frågan ur juridisk synvinkel.

Vissa lärda, som shejk Abdullah bin Sulaiman al-Manea, anser att det är halal och jämför det med guld eftersom dess tillgång är begränsad och det fungerar som värdebevarare och betalningsmedel, fritt från ränta. Andra, som mufti Taqi Usmani, anser det vara haram och hänvisar till dess volatilitet, spekulativa handel samt avsaknad av egentligt värde eller stöd från en central myndighet, och liknar det vid hasardspel.

Då muslimer nästan utgör en fjärdedel av jordens befolkning är den här debatten viktig för Bitcoins fortsatta möjligheter att upptas globalt. För att komma fram till en solid rättslig grund i frågan måste Bitcoins innovativa natur och unika struktur analyseras utifrån traditionell, islamisk, finansiell etik – en väldigt krävande uppgift – som så här långt har resulterat i en rad olika tolkningar, efter att lärda har övervägt dess praktiska och teologiska konsekvenser, där de urgamla heliga skrifterna utgör kontexten.

På CoinShares har vi noterat ett ökat intresse från våra kunder i den här frågan, både från Mellanöstern och från privatbanksektorn i Europa med kunder i Mellanöstern. Nyligen omfördelade Förenade Arabemiratens statliga investeringsfond Mubadala 440 miljoner USD till Bitcoin-ETF:er, och därför tror vi att det nu kan vara dags att utförligt behandla ämnet, genom att samla in och diskutera tillgängliga rön i en enda artikel.

Det finns tre källor som används för att förstå reglerna, definitionerna och terminologierna i sharia

Mufti Muhammad Abu-Bakar förklarar att sharialagarna stöder sig på tre huvudgrenar för kunskap och insikter vid utformning av shariafatwor. Den första är direkta uppenbarelser från Allah, kodifierade i Koranens text eller i hadith (redogörelser över den siste profeten Muhammeds exemplariska beteende). Den andra källan är det arabiska språket, dess semantik och begränsningarna hos dess definitioner. Den tredje källan är urf, vilket betyder seder och bruk bland ummah – det muslimska samfundet.

Dessa grenar är inte likvärdiga – kunskaper från uppenbarelserna väger förstås tyngre än språkliga faktorer och sedvänjor. Sammantaget har de tre källorna och de juridiska tolkningar som är baserade på dessa och som samlats in under flera hundra år skapat ett omfattande juridiskt, islamiskt samlingsmaterial som ger tolkningsföreträde, vilket är mycket likt det sätt rättssystemet fungerar på i västvärlden.

Inom islamisk ekonomi är tillåtlighet sakernas ursprungliga tillstånd

För att ge läsaren – som vi antar kanske bara är vagt insatt i ämnet – en så stabil grund om sharia som vi möjligtvis tror oss kunna ge, börjar vi med filosofin som ligger till grund för islamisk ekonomisk lag.

Islamisk ekonomisk rättsvetenskap, eller fiqh al muamalat, gäller för ekonomiska transaktioner i enlighet med sharialagar, i syfte att säkerställa rättvisa, rättfärdighet och etiskt agerande. Inom islamisk ekonomi gäller fiqh, en allmän princip som innebär att allt anses tillåtet (mubah) per automatik om det inte finns uttalade bevis i Koranen eller Hadith, eller att det råder konsensus bland de lärda (ijma), som då kan förbjuda det. Det här konceptet, känt som al-asl fi al-ashya’ al-ibaha (”sakernas ursprungliga tillstånd är tillåtlighet”), gäller för världsliga transaktioner (muamalat) som handel, avtal och ekonomiska uppgörelser, förutsatt att de inte strider mot sharia.

Med andra ord så ligger bevisbördan hos den som förespråkar otillåtlighet. Dessutom är logisk följdriktighet ett absolut krav – bevis på otillåtlighet får inte vara logiskt oförenligt med något som bevisar det motsatta. Enligt fatwan om Bitcoin (och bitcoin) av Mu'aawiyah Tucker:

”Att bestrida den här principen utan att ha giltiga och betydelsefulla bevis är en allvarligare sak än att hålla sig till principen under det att man är ovetande om de korrekta aspekterna kring förbudet.”

Så exempelvis ett nytt ekonomiskt verktyg som Bitcoin – och nya former av pengar som bitcoin – är båda tillåtna från början om de inte klart bevisat strider mot sharialagarna.

Givna förbudsfaktorer är ocker, överdriven osäkerhet, hasardspel samt bristfällig risk- och vinstdelning

Några av de viktigaste förbudsprinciperna för sharia är förbudet av riba (bokstavligen överskott, men betraktas vanligen som ocker eller ränta), vilket förbjuder oskäliga vinster till följd av utlåning, och gharar (överdriven osäkerhet), som förbjuder avtal med oklara villkor eller otillbörlig risk. Maysir (hasardspel) är också förbjudet, då man ställer sig avvisande till spekulativa satsningar som saknar produktivt syfte. Transaktioner måste vara understödda av tillgångar, ha koppling till ett konkret värde som varor eller tjänster, samt främja riskdelning mellan parterna, som i modellerna mudarabah (vinstdelning) och musharakah (kompanjonskap).

Fördelning av rikedomar uppmuntras genom zakat (obligatorisk välgörenhet), medan man avråder till hamstring. Dessa regler, som hämtats från Koranen, Hadith och den kontinuerliga kunskapsutvecklingen hos och rådande konsensus bland samtida lärda, syftar till att få ekonomi att stämma överens med moraliska mål och främja ett system som prioriterar social välfärd och förbjuder utnyttjande.

Oenighet om tillåtlighet kan ofta härledas till skilda tolkningar av viktiga frågeställningar och definitioner

Som icke-lärda vill vi vara ytterst försiktiga när vi återger våra slutsatser i frågan. Vi är ytterst medvetna om våra begränsade bakgrundskunskaper i ämnet, så vi ber alla experter om överseende i gengäld för visad ödmjukhet i vår presentation.

Vi vill också vara helt tydliga med att det vi pratar om i den här artikeln är enbart tillåtligheten att köpa, sälja och överföra spothandlade bitcoins, inte derivat av något slag, eftersom de kräver en separat analys.

Utan att gå alltför djupt in i detalj på fiqh al-muamalat – så vitt vi kan se finns det ett antal nyckelfrågor och nyckeldefinitioner som de olika juridiska tolkningarna verkar kretsa kring:

1. Om bitcoin är māl (en tillgång, rikedom – med följdfrågan, om det är konkret eller abstrakt)

2. Om bitcoin är valuta/pengar – med följdfrågan, om bitcoin har ett reellt värde

3. Om bitcoin är överdrivet osäkert eller mer besläktat med hasardspel

4. Om bitcoin främjar syndigt beteende, som brott

Kort sagt, om bitcoin tydligt bevisat uppfyller antingen punkt 3 eller 4, så är det haram. Om definitionerna däremot stämmer för antingen māl eller valuta/pengar, så skulle det vara ett kraftfullt argument mot bevisningen för att bitcoin är haram och att den har påvisats på ett tillfredsställande sätt – och att det då per automatik är halal.

Oenigheterna kan sammanfattas enligt följande tabell, där de centrala frågorna är markerade och där några exempel på för och emot anges:

Utan att gå närmare in på någon av dessa punkter erbjuder vi ett antal källor och citat för att hjälpa läsaren att komma fram till en egen tolkning, eller till ett eget synsätt på vilka fatwor man anser vara korrekta.

1. I sin rapport från 2018, där mufti Muhammad Abu-Bakar analyserar Bitcoin ur ett shariaperspektiv, säger han:

”Inom sharia är det grundläggande kravet för ett motsvarande värde eller aspekt att den har status som māl, alltså egendom.”

Han fortsätter med att förklara att de två kännetecknande egenskaperna för māl är om något är åtråvärt och om det kan överföras från en person till en annan. Med andra ord alla saker som kan ägas och är värdefulla.

Om argumentet är att intellektuell egendom är konkret, eftersom den är ”nedtecknad”, då är motargumentet att även bitcoin är nedtecknat. I den bemärkelsen är bitcoin lika konkret som allt annat som skrivits digitalt genom elektronisk inmatning i datorminnet. Det här synsättet stöds av shejk Taqi Usmani, som menar att så snart abstrakta saker som rättigheter och förmåner blir värdefulla enligt sed, blir de māl.

2. Beträffande pengar säger mufti Faraz Adam:

”Pengars definierande egenskap inom islam är att de enbart utgör ett betalningsmedel. Det är bara det, och de tjänar inte till något annat. De är inte någon vara för handel eller uthyrning. De är inte en tillgång i likhet med andra tillgångar, inte heller en tjänst i likhet med andra tjänster.”

I sin definition stöder han sig på urgamla skrifter om imam Ibn al-Qayyim och imam al-Ghazali, som menar att pengar inte är eftertraktade i sig själva, utan är ett medel för att kunna förvärva andra tillgångar. Al-Ghazali säger att:

”De är värdefulla i sig själva, men inte eftertraktade i sig själva.”

Av dessa läsningar kan vi se att en del lärda håller fast vid att pengar måste ha ett värde i sig själva, ett slags reellt värde. Problemet är att reellt värde inte är väldefinierat. Vi har berört frågan många gånger förut och åtminstone för min egen del tycks reellt värde inte vara ett särskilt praktiskt begrepp – jag betraktar värde som något fullkomligt subjektivt.

Hur som helst borde reellt värde inte vara beroende av om en sak är konkret eller ej – många abstrakta saker är uppenbarligen värdefulla, som intellektuell egendom. Här hänvisar vi till diskussionen ovan om tillgångar som kan vara abstrakta.

Något som är pengar eller valuta enligt islamiskt ekonomiskt synsätt vilar tungt på att det används som betalningsmedel – vilket betraktas som en karakteristiskt definierande funktion – men vissa lärda hävdar också att de måste användas som värdebevarare och beräkningsenhet. I den första och andra betydelsen är bitcoin ganska tydligt pengar, eftersom många människor använder det för att handla andra varor och tjänster, men också för värdebevaring. Färre människor använder bitcoin för att prissätta saker, men antalet produkter prissatta i bitcoin är inte noll, även om de är få.

3. Härnäst ska vi titta närmare på påståendet om att bitcoin är överdrivet osäkert. Många fatwor som har förklarat Bitcoin som otillåtet stöder sig tungt på den här tolkningen. Vi behöver inga bevis på att värdet på bitcoin fluktuerar – ibland snabbt – eftersom detta är allmänt känt. Så vitt jag kan bedöma i det här fallet – om osäkerheten är överdriven eller inte, det är ganska subjektivt, eftersom det råder stor oenighet på den här punkten.

Det starkaste argumentet i den här frågan är så vitt vi kan bedöma att prisvolatiliteten för ett objekt sker externt och är avskild från själva produkten, så det är svårt att hävda att något är volatilt till sin natur om det inte är avsiktligt utformat på det sättet. Och Bitcoin är inte utformat för att vara överdrivet volatilt. Och då priset på alla saker trots allt är ett resultat av tillgång och efterfrågan, måste bedömningen om något är överdrivet volatilt eller inte jämföras med andra saker och därmed bestämmas utifrån urf, eller seder och bruk. Bitcoins volatilitet är för närvarande i paritet med några av de största aktierna i världen, och ingen av dessa betraktas som haram, så att skilja ut det på grund av överdriven volatilitet verkar inkonsekvent. På samma sätt kan man inte konsekvent påstå att bitcoin är besläktat med hasardspel på grund av dess volatilitet, utan att samtidigt hävda att guld, silver eller aktier i Tesla eller Nvidia också är besläktade med hasardspel.

4. Slutligen har vi kommit fram till punkten om bitcoin främjar brott. Även i det här fallet befinner vi oss i ett mycket subjektivt tolkningsområde. Eftersom praktiskt tagit allting kan användas till brott, så måste en tolkning huruvida Bitcoin främjar brott kretsa kring uttolkarens intryck av vad Bitcoin främst används till. Ett flertal lärda, däribland shejk Shawki Allam och mufti Taqi Usmani, hyser den här uppfattningen, så även Turkiets Direktorat för religiösa angelägenheter. Många stödjer sig på det faktum att Bitcoin inte har godkänts som officiellt betalningsmedel av legitima organ.

Men många andra uttolkare har inställningen att Bitcoin till sin natur inte har något som gör att det främjar brott. Människor kan välja att använda det i brottsligt syfte, men även det omvända gäller. Många lärda är dessutom överens om tolkningen att pengar i stort handlar om konventioner, och att de därför inte behöver stöd från myndigheter för att användas som betalningsmedel. Även här finns mycket tolkningsutrymme. Ingen kan förneka att många människor, kanske miljontals, använder bitcoin som betalningsmedel. Men om detta kan betraktas som ”utbredd användning” i en värld med 8 miljarder människor är en tolkningsfråga.

Tolkningstrenden går mot större acceptans

Även om det fortfarande råder oenighet i frågan bland det muslimska samfundets lärda är trenden ett tecken på rörelse mot större acceptans. Många av de viktigaste fatworna mot Bitcoins tillåtlighet är nu mer än 5–7 år gamla – och utfärdades i en tid då allmän kännedom om hur Bitcoin fungerar inte var så långt framskriden som nu.

För oss tycks det bara vara en tidsfråga innan samfundet når konsensus, och om den nuvarande trenden håller i sig finner vi det troligt att konsensusutfallet blir tillåtlighet. Vi finner utslagen under senare tid som allt mer imponerande i fråga om kunskap om protokoll och nätverk, och den ökande användningen av Bitcoin och dess allmänna ställning försvagar även de argument som menar att det främst används för syndigt beteende.

Men tills konsensus har nåtts vill vi uppmana intresserade läsare att studera de olika utslagen i detalj, och fatta sina egna beslut inom ramen för sin tros begränsningar och enligt sitt eget omdöme. Vi har bifogat en stor mängd källor och metakällor nedan, och vi tar gärna emot kommentarer och förtydliganden från läsare som besitter större kunskaper i ämnet än oss.