10 min läsningEn jämförelse mellan ekonomin, riskerna och de strukturella fördelarna hos två kapitalintensiva branscher.
Guld och Bitcoin jämförs ofta – då båda är tillgångar med begränsad tillgång och utan statlig kontroll. Men även om deras investeringspotential som värdebevarare har diskuterats flitigt, är det få som jämför dem utifrån hur de faktiskt produceras. Båda tillgångarna är beroende av utvinning (mining) för att skapa nytt utbud: den ena fysisk, och den andra digital. Båda branscherna präglas av cyklisk ekonomi, höga kapitalkrav och stark koppling till energimarknaderna.
Men mekanismerna och incitamenten bakom Bitcoin-mining skiljer sig på flera subtila sätt från guldutvinning. Och dessa skillnader har i slutändan stor påverkan på hur branschernas ekonomi och strategier formas och utvecklas. Den här rapporten går igenom några likheter mellan branscherna – men kanske ännu viktigare: de mer betydande skillnaderna.
Tillgångarnas knapphet bygger på fysisk respektive datorbaserad mining
Guldutvinning – där metall från jordskorpan bryts och förädlas – har pågått i flera hundra år. Det kräver att man identifierar brytvärda fyndigheter, säkrar tillstånd och markåtkomst, samt använder tunga maskiner för att ta upp malm ur marken. Därefter följer kemisk behandling för att utvinna metallen inför vidare distribution.
Bitcoin-mining, å andra sidan, innebär att upprepa en beräkningsprocess i en kapplöpning om att validera block av Bitcoin-transaktioner – i utbyte mot nya mynt och transaktionsavgifter. Denna process, en Proof of Work-mekanism, kräver att man har serverutrymme, el och specialiserad hårdvara (ASIC:er) för att kunna genomföra beräkningarna effektivt – samt en internetanslutning för att skicka resultatet till Bitcoin-nätverket.
I båda systemen är mining en oundvikligt kostsam process som ligger till grund för respektive tillgångs begränsade utbud: Bitcoins knapphet byggs på kod och konkurrens, medan guldets begränsning avgörs av fysiska och geologiska förutsättningar. Men sättet som knappheten utvinns på – producenternas ekonomi och hur dessa utvecklas över tid – har väldigt lite gemensamt.
Ekonomin bakom Bitcoin-mining formas av konkurrens, hårdvarucykler och flera intäktsströmmar
Guldutvinning har däremot en relativt förutsägbar ekonomi. Företag gör uppskattningar av reserver, malmhalter och tidsplaner för utvinning med relativt god precision – även om de inledande bedömningarna ofta kan slå fel. Ungefär ett av fem utvecklade guldutvinningsprojekt visar sig vara lönsamt över sin livscykel. De främsta kostnaderna (arbetskraft, energi, utrustning, regelefterlevnad och miljöåterställning) är i regel möjliga att förutse i förväg. Avskrivningar handlar främst om normalt slitage på maskiner eller minskade reserver. Den främsta osäkerheten på kort till medellång sikt är ofta det ökänt stabila guldpriset i sig. Utöver det kan nästan alla dessa insatskostnader säkras effektivt genom hedging.
Bitcoin-mining är däremot betydligt mer dynamiskt och oförutsägbart. Företagens intäkter beror inte bara på det relativt volatila Bitcoin-priset, utan också på deras andel av global hash rate (det vill säga den globala konkurrensen). Om någon annan expanderar sin verksamhet mer aggressivt kan din relativa andel minska, även om din egen mining inte förändras. Detta är en konstant osäkerhetsfaktor som operatörer måste förhålla sig till.
Den första viktiga skillnaden är alltså att till skillnad från guldutvinning, där produktionsprognoserna är relativt stabila, måste Bitcoin-miners hantera osäkerheten i att deras produktion påverkas av andra aktörers inträde, utträde och strategier.
En av de mest betydande kostnaderna för bolag inom Bitcoin-mining är avskrivningar – och då särskilt värdeminskningen på ASIC-maskiner. Chippen i Bitcoin-maskinerna blir allt mer effektiva, vilket pressar företag att uppgradera för att förbli konkurrenskraftiga – långt innan utrustningen hunnit slitas ut på naturlig väg. Detta innebär att avskrivningar sker i takt med teknisk utveckling, snarare än på grund av fysiskt slitage. Det är en betydande kostnad – även om den inte påverkar kassaflödet direkt – och utgör en viktig skillnad jämfört med guldutvinning, där utrustningen håller längre eftersom de största effektivitetsvinsterna redan har uppnåtts.
Den kombinerade effekten av att Bitcoin-produktionen påverkas av nyckfull konkurrens och de korta avskrivningscyklerna innebär ett ständigt tryck att återinvestera i ny hårdvara för att behålla produktionsnivåerna – en situation som branschen kallar för ”the ASIC hamster wheel”.
En annan – fast positiv – grundläggande skillnad ligger i intäktsstrukturen. Guldgruvbolag tjänar bara pengar genom att utvinna och sälja det ännu obrukade utbudet som finns i deras reserver. Bitcoin-miners kan däremot tjäna pengar både på att utvinna nytt utbud och på transaktionsavgifter. Transaktionsavgifter ger miners en intäktskälla från redan existerande Bitcoin, och varierar beroende på efterfrågan på att genomföra överföringar. I takt med att Bitcoin närmar sig sitt maximala utbud på 21 miljoner blir transaktionsavgifterna en allt viktigare intäktskälla – en dynamik som guldgruvbolagen helt saknar.
Slutligen har Bitcoin-mining en främst långsiktig fördel, nämligen möjligheten att återanvända en biprodukt av driften: värme. För när el passerar genom maskinerna genereras stora mängder värmeenergi, vilken kan fångas upp och användas för andra ändamål – till exempel industriella processer, växthusodling eller uppvärmning av bostäder och fjärrvärmesystem. Detta öppnar upp helt nya intäktsströmmar. Effekten av att återanvända värme lär öka i takt med att mining-maskinerna blir mer standardiserade och avskrivningstiderna förlängs. Även guldgruvbolagen kan dra nytta av biprodukter som silver eller zink – ämnen som vanligtvis identifieras redan i projektplaneringen och räknas som en kostnadskompenserande faktor i guldproduktion.
Bitcoin-mining erbjuder en mer lovande miljöframtid än guldutvinning
Det är känt att guldbrytning i grunden är en utvinningsbaserad process som lämnar tydliga fysiska avtryck: avskogning, förorenat vatten, dammar med gruvavfall och störda ekosystem. I många områden väcker gruvdrift även oro kring markrättigheter och arbetssäkerhet.
Bitcoin-mining däremot är inte fysiskt utvinningsbaserad, och är helt beroende av elektricitet. Detta skapar möjligheter till integration – snarare än konflikt – med lokal infrastruktur. Eftersom miners är mobila och kan avbryta sin drift vid behov, kan de fungera som nätstabiliserare och omvandla annars bortkastad eller isolerad energi till intäkter – som exempelvis facklad gas, överskottsel från vattenkraft eller nedreglerad vind- och solkraft.
Något som många inte känner till är att Bitcoin-mining också har potential som ett stöd för ren energi och som ett sätt att motivera anslutning till elnätet. Genom att placera sig i anslutning till förnybar energi eller kärnkraft kan miners förbättra projektens lönsamhet redan innan anslutning till elnätet – utan att vara beroende av offentligt finansierade subventioner.
Slutligen, även om det numera är väldokumenterat, är det värt att nämna att Bitcoin jämfört med traditionella industrier i genomsnitt har ett lägre koldioxidavtryck – och en mer transparent klimatpåverkan. Man skulle till och med kunna hävda att Bitcoin-mining är nödvändig för en smidig övergång till elnät med hög andel förnybar energi.
Snabbare cykler och teknikfokus präglar investeringsprofilen för Bitcoin-mining
Båda industrierna är cykliska och känsliga för priset på den tillgång de producerar. Men medan guldgruvbolagen vanligtvis arbetar med fleråriga tidshorisonter, kan Bitcoin-miners snabbt skala upp eller ner sin verksamhet beroende på marknadsläget. Det gör Bitcoin-mining mer flexibel, men samtidigt mer volatil.
Börsnoterade Bitcoin-miningbolag har tenderat att handlas som hög-beta-teknikaktier, vilket speglar deras känslighet för både Bitcoin-priset och det allmänna marknadssentimentet kring risk. Faktum är att flera marknadsdata-leverantörer klassificerar börsnoterade Bitcoin-miners som teknikbolag – snarare än att placera dem inom traditionella sektorer som energi eller råvaror.
Guldgruvbolag är däremot mer etablerade och säkrar ofta framtida produktion, vilket kan dämpa deras exponering mot både upp- och nedgångar i guldpriset. De klassificeras i regel inom råvarusektorn (Materials) och bedöms i högre grad som traditionella råvaruproducenter.
Kapitalanskaffningen skiljer sig också åt. Guldgruvbolag reser oftast kapital baserat på uppskattade reserver och långsiktiga utvinningsplaner. Bitcoin-miners söker ofta finansiering mer opportunistiskt – i närtid ofta genom nyemissioner eller konvertibla aktier – för att kunna finansiera snabba uppgraderingar av hårdvara eller expansion av datacenter. Det gör dem mer beroende av marknadssentiment och tajming i cykeln, och de tenderar att arbeta med kortare återinvesteringshorisonter.
Bitcoin-mining ger exponering mot energi, datorkraft och framtidens finansiella nätverk
Guld och Bitcoin kan på lång sikt komma att fylla liknande makroekonomiska roller, men deras produktionssystem skiljer sig strukturellt åt. Guldutvinningen är långsammare, fysisk till sin natur och bygger på uttömning av resurser. Bitcoin-mining är däremot snabbare, mer modulär och kommer sannolikt att bli allt mer integrerad med moderna energisystem.
För investerare innebär det att Bitcoin-miners är den digitala motsvarigheten till guldgruvbolag – men de är långt ifrån identiska. De representerar snarare en ny typ av kapitalintensiv infrastruktur – en kombination av exponering mot råvarucykler, energimarknader och teknologisk omställning. Investerare med ett långsiktigt perspektiv bör betrakta Bitcoin-miners som en egen, framväxande tillgångsklass med unika grundförutsättningar – särskilt i takt med att transaktionsavgifternas betydelse ökar och samarbeten inom energisektorn utvecklas.
Att förstå dessa nyanser är enligt oss nödvändigt för att kunna fatta välinformerade investeringsbeslut i det distribuerade finansiella system som samhället alltmer rör sig mot.
Som investering erbjuder Bitcoin-miners exponering mot knapphet – men också möjlighet att ta del av tillväxten inom datacenterinfrastruktur, energimarknader och värdeskapandet kring datorkraft – en sammansmältning som traditionell gruvdrift helt enkelt inte fångar.
