Krypto och energi (1/3) – Varför förbrukar krypto energi?

Krypto och hållbarhet ställs ofta mot varandra av kryptokritiker. Vissa analytiker oroar sig för kryptons energiförbrukning och lyfter fram alarmerande siffror. På CoinShares anser vi att det är viktigt att bemöta denna oro med gedigen forskning – och sedan dela den med en bredare publik.

Därför har vi tagit fram en serie om tre artiklar som fördjupar sig i ämnet och bemöter missuppfattningar kring kryptons – särskilt Bitcoins – energianvändning. Den här första artikeln ägnas åt grunderna i kryptons energiförbrukning, den andra fokuserar på pågående förbättringar mot ett grönare Bitcoin-nätverk, och den sista handlar om Proof of Stake-revolutionen.

När du har läst serien hoppas vi att du har tillräcklig information för att bilda dig en egen uppfattning om kryptons energiförbrukning – och kanske upptäcker du också några inspirerande egenskaper hos krypto på vägen. Nu kör vi!

Hur fungerar krypto?

Kryptotillgångar grävs inte upp ur jorden (som guld) eller trycks av centralbanker (som sedlar). Istället genereras de av decentraliserade datornätverk som följer gemensamma regler för att skapa nya tokens. Två huvudsakliga konsensusmekanismer – de intrikata kugghjulen som synkroniserar och validerar transaktioner inom blockkedjornas komplexa struktur – dominerar kryptovärlden idag: Proof of Work (PoW) och Proof of Stake (PoS).

Proof of Work är det ursprungliga protokollet, skapat 2009 av Bitcoins pseudonyma grundare Satoshi Nakamoto. Bitcoin var den första blockkedjan och introducerade begreppet att “minera” kryptovaluta. Mining innebär att man skapar nya Bitcoins genom att lösa komplexa matematiska problem. Miners tävlar om att vara först med att lösa problemen och belönas med en andel av blockets värde. För detta syfte sätter de upp så kallade “Bitcoin Mining Farms” där hundratals (eller tusentals) datorer körs dygnet runt.

Systemet är energikrävande avsiktligt, eftersom protokollet automatiskt justerar kostnaden för mining så att den motsvarar värdet av belöningen. Men det handlar inte bara om ekonomisk effektivitet – det är också ett sätt att garantera att systemet förblir säkert och verkligt decentraliserat. Genom att belöna miners utifrån hur mycket datorkraft de bidrar med, drar Bitcoin nytta av en stor mängd resurser som skyddar nätverket – ingen enskild aktör kan manipulera det.

Proof of Stake är det nyare tillskottet till kryptofamiljen. Ethereum gick från PoW till PoS i september 2022 genom en process kallad “the Merge”. Istället för att miners “arbetar” för sina belöningar, kräver PoS att validatorer “stakar” sina tillgångar genom att låsa dem i särskilda kontrakt. Systemet tilldelar sedan belöningar slumpmässigt baserat på hur mycket de har stakat.

Jämfört med PoW är PoS mycket mindre energikrävande. Det krävs ingen avancerad hårdvara som körs långa perioder – själva stakingprocessen gör jobbet.

Hur mycket energi förbrukar krypto?

Så, krypto – särskilt Bitcoin mining – behöver energi för att fungera. Men exakt hur mycket är omtvistat. På grund av kryptons decentraliserade karaktär är det svårt att få fram tillförlitliga siffror om den globala energiförbrukningen.

CoinShares djupgående Bitcoin Mining Report försöker besvara den frågan genom att samla in data och utveckla en omfattande modell för att beräkna utsläpp. Baserat på denna modell uppskattar vi att Bitcoin-nätverket drog 75 TWh el 2020 och 82 TWh 2021, vilket ledde till 36 miljoner ton CO₂-utsläpp 2020 och 41 miljoner ton 2021. Det kan låta mycket, men det motsvarar faktiskt bara 0,08 % av de globala CO₂-utsläppen (i december 2021). Jämför man siffran med andra branscher blir det ännu tydligare – Bitcoins CO₂-utsläpp är till exempel lägre än de från torktumlare i USA (53 Mt CO₂ årligen, enligt NYDIG).

Vad gäller Ethereum? Efter the Merge sjönk nätverkets årliga elförbrukning och CO₂-utsläpp med över 99,9 %. Det motsvarar cirka 870 ton CO₂ per år. När det gäller energianvändning ligger Ethereums förbrukning runt ~0,0026 TWh/år – vilket är flera storleksordningar lägre än globala datacenter (200 TWh) och även lägre än Netflix (0,451 TWh).

Slutsats: Ett litet pris för en decentraliserad värld

När man faktiskt tittar på siffrorna blir det tydligt att kryptons energiförbrukning är försumbar i jämförelse med vad den erbjuder: ett verkligt globalt, tillståndsfritt och öppet monetärt system. Det var också detta Satoshi Nakamoto hade i åtanke när han redan 2010 bemötte kritik mot Bitcoins energiförbrukning: “The utility of the exchanges made possible by Bitcoin will far exceed the cost of electricity used. Therefore, not having Bitcoin would be the net waste.”

(“Den nytta som möjliggörs av de transaktioner Bitcoin gör möjliga kommer vida överstiga kostnaden för den el som används. Därför vore det en större slöseri att inte ha Bitcoin.”)

Vad Nakamoto inte förutsåg var hur mycket Bitcoin skulle minska sin miljöpåverkan de kommande åren. Det kommer du att få läsa mer om i del två av vår serie: Bitcoin – på väg mot en grönare blockkedja.